Nu går det inte att undvika mörkret längre! När det inte går att undvika är det väl bara att trotsa det istället eller?

 

Eftersom Gildra gick i ridhuset igår tyckte jag att det var dags för en uteritt själv igen. Slingan var som vanligt det bästa alternativet. Hon sprang först på över stallplanen, men precis i början av slingan, där många hästar stannar och fryser fast, tvekade hon och tänkte vända om! Som tur var var jag beredd på det och kunde korrigera i precis rätt ögonblick så hon bara fortsatte framåt som om ingenting hade hänt! Finns en myt om att hästar avlivats där och att det är därför många hästar inte vill passera. Jag tror inte så mycket på det, men man vet ju aldrig! Hur det än ligger till finns det ingen anledning för Gildra att stanna eller ens tveka på att gå där när det är jag som bestämmer! ;)

 

Vi fortsatte vår tur och Gildra vill gärna smita in mellan rasthagarna så även där fick jag vara på min vakt. Hon sprang annars på riktigt bra och tickade på i tölt, fort dessutom! När det planade ut sig sträckte hon ut sig och gick över i trav istället. Vi hann annars igenom alla gångarter som vanligt och jag försökte idag att få henne att gå från galopp ner till trav istället för att lägga sig i pass innan hon saktar av. Det var inte det lättaste, men gick jättebra en gång när hon slappnade av ordentligt och var något trött.

 

Superduktig idag som lyssnade på alla kommandon förr eller senare! Jag är väldigt nöjd över att hon är lätt i munnen och lyssnar på både smackning och skänkel. :) Det underlättar om grunderna sitter där de ska!