Det händer rätt ofta med hästar att man måste gå tillbaka några steg i träningen och befästa något gammalt igen. Precis som jag fått göra med Gildra idag. Jag berättade igår att hon lyssnade jättebra till mitt kroppsspråk men sämre till röstkommando. Därför bestämde jag mig idag för att ta tag i det på en gång. Som Malin Bengtsson sa till oss när vi jobbade med unghästar inom skolan, att vi ska ta tag i ett problem direkt och inte låta det vänta till imorgon. Klokt och sant. Inte alltid så lätt dock.

 

Jag tog in Gildra till ridhuset idag då det var lite kallare ute än igår. Jag började med att longera henne i lina, men det var svårt att träna kommadon då. Hon jobbar bättre när hon får springa lös så jag släppte henne istället i den provisoriskt uppbyggda rundcorallen i ridhuset. Då gick det bättre. Det var enklare både för mig och henne att fokusera på framåtandan istället för vilket spår hon skulle gå på.

 

Jag använde mig av en longerpisk som kunde ge en högljudd snärt. Jag smackade som första signal, lydde hon inte på den ropade jag till ("Happ! Happ!" typ) och sedan snärtade jag till med pisken bakom henne. Från början fick jag varje gång gå hela vägen till pisken. Men snart räckte några envisa smackningar, aldrig helt klockrent dock. Får fortsätta jobba med det här, men kanske under andra former än lognering, exempelvis visa häst vid hand eller uppsuttet. Ett tredje alternativ är som handhäst, men det är lite svårare att korrigera om hon inte skulle lyssna.